I veckan här så for jag och O. utanför stan och fikade bland stenarna i en fors. Det var helt fantastiskt att sitta där och se hur vattnet strömmade och skummande runtomkring oss. Vi drack den fantastiskt goda Pucko ljuschoklad på tetra och satt tätt intill varandra medan den vackra naturen vakade över oss.

   Upplevelsen om tiden för oss framåt. Den är så inprogrammerad i oss att vi fysiskt förändras med den. Jag kan med glädje säga att jag förändrats en hel del under det gågna året. Förutom en viktminskning på nästan 20 kg (only 5 to go!) som jag tror är ett direkt resultat av att jag släppt ned många av mina inre murar så har jag fått jobba med en del värderingar och helt enkelt börjat prioritera saker annorlunda.

   Det kom sig också att jag fick börja jobba med några av mina mer fundamentala värderingar av mig själv på ett ovänta sätt. Jag har tidigare i bloggen nämnt O. Jag stod i vintras singel och ledig och utforskade världen och dess män. O. var en av dem. Vi har nu varit tillsammans i några månader och det har varit en långsam och lärorik historia. Han är så mjuk i sinnet samtidigt som han är fysiskt stark och har ett starkt intellekt med en öppenhet som jag saknat hos många andra jag varit involverade med. Jag tycker om honom helt enkelt. Det hände sig i alla fall att i början då vi inledde saker så stod vi i en situation om distansrelation och våra möten skedde minst sagt sporadiskt och med långa mellanrum. Mycket längtan och mycket fjärilar i magen. Mitt i allt det där så fann jag att jag inte kunde uttrycka lika mkt sexuellt som jag normalt gör. Jag var rädd för att göra felsteg och eftersom han inte uttryckte så mycket i det läget så var det svårt för mig att läsa honom och se vad han ville ha. Detta ledde så småningom till ångest och osäkerhet och kaos i mig som jag slutligen behövde kontrontera. Jag fann ut; Hur ska han tycka om mig om jag inte kan finna ut hur jag ska göra saker på rätt sätt? Jag har länge känt att jag haft gott självförtroende och jobbat mycket för att se min egna skönhet o.s.v men här stod jag i en situation och kände mig otillräcklig och ovärd att älskas om jag inte gjorde saker helt rätt och kunde plocka på mig pluspoäng. Ett helt oväntat resultat av att inleda saker med ett gammalt intresse. Jag kommer alltid vara tacksam för det.

   Det känns som att som maren kom och gick med en blinkning. Jag vet att chansen för att vi får uppleva fortsatt värme och skönhet egentligen är relativt god, men hösten står bara runt hörnet. Missförstå mig inte nu, jag älskar hösten, det är bara det att var sak har sin tid och plats. Jag hoppas vi får uppleva mer värme i år. Och den hetta som bara sommarens passioner kan väcka.