Att ligga och dra sig en timme bara för att man kan. Känna det mjuka täcket och påslakanets struktur mot huden och känna doften av rena lakan och sensommaren som smyger sig in genom fönstret. Inte illa!

Idag blir en ledig dag. Idag blir städning och kontemplation, för någonstans går de ändå hand i hand. I samma veva man virlar runt dammet i hemmet vandrar tankarna till platser inom en som man annars är för distraherad att ta tag i och ofta är det en ganska rofylld uppgift så länge man inte hakar upp sig på alla "ska" och "borde".

Jag hoppas också att min kille ska höra av sig idag. Jag hopas att han ska visa mig att han är förutseende nog att räkna med mig i ekvationen. Jag tänker inte sitta och vänta dock, även om    et är lockande att skapa kaos genom skuldkastning med ord senare som "om du bara hade sagt något så hade jag kunnat göra det eller det istället". Men det ska jag inte göra. Konsekvenser är bra, men inte skuld.

En annan sak jag har på schemat är sola + picnic. Runt 1 tiden så blir det lunch på filt med bikini i högsta hugg. Jag ska ta till vara på solen medan jag har den!

   Ni som kan detta med distansrelationer kanske vill ge mig råd. Jag undrar om han verkligen saknar mig när jag inte är där. Jag tror inte han ringt mig en enda gång utan en praktisk anledning. Jag tror att om jag inte hörde av mig så skulle tiden gå utan att han märkte det. Det verkar inte göra honom ont när jag åker. Ska det vara så? Men när jag är hos honom så har han så mycket värme för mig. Gör gärna det lilla extra för att jag ska må bra. Men han säger inget om vad han känner och tänker. Så det blir svårt att tala om saker som känns viktiga. Rädsla för att skrämma bort honom.

Hur får man tystnaden att försvinna?

Finns det råd i världen?

Jo det är i just det statuset jag befinner mig då jag skriver detta. Jag känner hur det virvlar inom mig av otålighet och jag önskar faktiskt att jag inte låg här själv. Jag saknar honom och han envisad med att befinna sig många mil bort. Kanske skulle det kännas lättare om jag visste att han längtade lika mycket. Jag vill tro att du bara inte vågar visa dig sårbar. Men jag har svårt nog med att förstå att jag hålls av, av den person som jag själv håller kärast just nu. Men det vore skönt om du ville säga det också, även om tvivlena flyr sin väg då du smeker min hud, och håller mig så hårt du vågar, så behöver jag höra det.

   I veckan här så for jag och O. utanför stan och fikade bland stenarna i en fors. Det var helt fantastiskt att sitta där och se hur vattnet strömmade och skummande runtomkring oss. Vi drack den fantastiskt goda Pucko ljuschoklad på tetra och satt tätt intill varandra medan den vackra naturen vakade över oss.

   Upplevelsen om tiden för oss framåt. Den är så inprogrammerad i oss att vi fysiskt förändras med den. Jag kan med glädje säga att jag förändrats en hel del under det gågna året. Förutom en viktminskning på nästan 20 kg (only 5 to go!) som jag tror är ett direkt resultat av att jag släppt ned många av mina inre murar så har jag fått jobba med en del värderingar och helt enkelt börjat prioritera saker annorlunda.

   Det kom sig också att jag fick börja jobba med några av mina mer fundamentala värderingar av mig själv på ett ovänta sätt. Jag har tidigare i bloggen nämnt O. Jag stod i vintras singel och ledig och utforskade världen och dess män. O. var en av dem. Vi har nu varit tillsammans i några månader och det har varit en långsam och lärorik historia. Han är så mjuk i sinnet samtidigt som han är fysiskt stark och har ett starkt intellekt med en öppenhet som jag saknat hos många andra jag varit involverade med. Jag tycker om honom helt enkelt. Det hände sig i alla fall att i början då vi inledde saker så stod vi i en situation om distansrelation och våra möten skedde minst sagt sporadiskt och med långa mellanrum. Mycket längtan och mycket fjärilar i magen. Mitt i allt det där så fann jag att jag inte kunde uttrycka lika mkt sexuellt som jag normalt gör. Jag var rädd för att göra felsteg och eftersom han inte uttryckte så mycket i det läget så var det svårt för mig att läsa honom och se vad han ville ha. Detta ledde så småningom till ångest och osäkerhet och kaos i mig som jag slutligen behövde kontrontera. Jag fann ut; Hur ska han tycka om mig om jag inte kan finna ut hur jag ska göra saker på rätt sätt? Jag har länge känt att jag haft gott självförtroende och jobbat mycket för att se min egna skönhet o.s.v men här stod jag i en situation och kände mig otillräcklig och ovärd att älskas om jag inte gjorde saker helt rätt och kunde plocka på mig pluspoäng. Ett helt oväntat resultat av att inleda saker med ett gammalt intresse. Jag kommer alltid vara tacksam för det.

   Det känns som att som maren kom och gick med en blinkning. Jag vet att chansen för att vi får uppleva fortsatt värme och skönhet egentligen är relativt god, men hösten står bara runt hörnet. Missförstå mig inte nu, jag älskar hösten, det är bara det att var sak har sin tid och plats. Jag hoppas vi får uppleva mer värme i år. Och den hetta som bara sommarens passioner kan väcka.

   Det finns så många sätt att fly verkligheten har jag märkt. Man kan spela spel eller se på tv hela dagarna, skriva, rita, läsa etc. Men en värld som jag inte insett också varit en verklighetsflykt är den jag varit i den senaste tiden; Msn. Det kan ta så fruktansvärt mycket tid att tillägna sig åt en eller flera människor på msn och det är ett mycket effektivt sätt att få tiden att gå och att fly när det är jobbigt eller tråkigt i övrigt, och sedan känns det nästan konstig att inte ständigt vara uppkopplad och tillgänglig. Tänker man efter dock så känner man också hur mkt energi det faktiskt drar att vara så tillgänglig mot sina relationer i alla lägen. Faktum är, kanske det börjar bli dags för mig att lämna datorn nu. Ta en promenad, kanske en tur på stan?

Eller vad säger ni?

   Hormoner. Vem var det som kom på den brillianta idén egentligen? Ett faktor som kan få en att kasta ut näsan alla principer man har kring relationer ut genom fönstret för att de härjar i kroppen på en. En utmaning om att hålla sig på mattan och verkligen bevisa för sig själv att den ståndpunkt man har, verkligen är den person man vill vara? Ha! Och vad hjälper det?!

   Idag suktar jag män, och gläds att jag är singel och inte behöver känna minsta samvetskval över det (dock hade man kanske kunnat mätta viss hunger om man vore i ett förhållande). Det kommer bli en lång dag, och så länge jag håller mig i min lägenhet så ska nog allt går bra och utan äventyr. Tacka vet jag youtube, heta män i mängder i musikvideos och annat, bara att sitta sig tillbaka med ett "mums". Den som försöker påstå att fruntimmer på något sätt skulle vara bättre än karlar på den här fronten är endera i en slöja av förnekande eller så vet de bara inte bättre. Vi tycker det är minst lika trevligt att sukta en sexig människa i vår smak som karlarna gör.

Sunrise Avenue - Forever Yours (2006)

Samu Haber i Sunrise Avenue är enligt min åsikt mycket sexig och definitivt ögongodis.