Relationer vi skapar över internet är bra märkliga. Det finns en kille som jag nyligen börjat prata mer med som jag aldrig träffat (som man säger) "IRL" och jag vet inte om jag skulle våga heller. Vi har pratat om diverse mellan himmel och jord men framförallt har det cirkulerat kring sex i slutändan och då gått in på ganska friska detaljer om vad som är intressant och inte. Jag är en öppen person som kan prata om dessa saker med vänner också, men jag är tycker också om att kunna ha vissa intima hemligheter med min partner, så det känns lite som ett blottläggande att han vet dessa saker om mig innan han ens träffat mig. Hur som helst så har det blivit ett enda långt intensivt samtal och han har börjat tycka att han vill träffa mig, och kanske även införliva en del av de sexuella saker vi pratat om, men menar ändå på att han är intresserad av mig som helhet. Jag betvivlar detta starkt. Hans idé om mig har blivit stark, men han har nog inte sett mig i min helhet. Jag är dock attraherad av tanken om äventyr, vilket är en mkt ansvarslös och farlig känsla i ett sådant här sammanhang. Men jag försöker tänka mig för och tänka;

Vem är jag egentligen?

Är jag en person som går ut och söker sexuella kontakter via internet?

På något plan känns det hela destruktivt, men samtidigt som att det skulle kunna vara en fom av bekräftelse som jag hungrar efter. Behon av bekräftelse är också en farlig ledstjärna. Så vad göra? Jo fortsätta samtalet, en vän på internet man kan vara öppen med ska inte heller underskattas. Och så länge man är ärlig så ska det nog vara lugnt. Men att skapa relationer på detta sätt är ändå en märklig sak.