Denna höst och vinter har i mångt och mycket cirkulerat kring relationer, att avsluta gamla och att skapa nya. I mitt senaste äventyr så är det en kille som jag kom samman med på en utekväll med vänner för några veckor sedan. Vi klickade oväntat bra och hade mycket gemensamt och av någon anledning så reflekterade jag över att han hade perfekt längd (vad nu det hade med saken att göra?) och när vi sprang på varandra ett par veckor senare så sattes saker i rullning, men med en låg profil och sedan dess hade jag inte träffat honom förrän jag träffade honom igår kväll.

   Igår var det fest och jag hade sett fram emot det, men när kvällen nu hade kommit var jag egentligen inte på humör. Jag hade dock givit mig sjutton på att jag skulle på den här festen och jag gjorde mig strålande fin och tog mig iväg. När jag kom dit insåg jag snart att jag bara ville vara där av en anledning. Jag gled runt och hälsade på folk, dansade lite och försökte smälta in i stämninge men det ville sig inte riktigt Det var bara honom jag ville träffa och spendera tid med. Det slog mig så hårt att det var det enda jag ville, att jag måste erkänna att jag hade svårt att ha roligt. Jag var distraherad och sökte hela tiden med blicken. Jag visste var han var, så jag mer väntade än letade. Och när han sedan dök upp så kunde jag byta några ord med honom. Men det var en fest, om man vill ha roligt så följer man strömmen och hakar inte upp sig. Detta hade jag extremt svårt med, medan han han var absolut med i festligheterna.Jag blev nästan svartsjuk på alla som tog hans uppmärksamhet och jag såg hur han dansade med andra och såg andra som han också säkerligen kysst förutom mig. Jag blir normalt inte svartsjuk i överhuvudtaget. Men jag gick dit på  helt fel grunder. Jag gick inte dit för att festa och ha trevligt och lära känna människor vilket är den inställning man bör ha på en fest. Jag insåg i efterhand att om jag nu vill träffa den här killen och lära känna honom så måste jag ju träffa honom på tu man hand, och inte sitta och hoppas på att jag ska springa in i honom på fester så att det eventuellt och kanske kan hända saker om vi båda tar intitativ åt det hållet. Jag är så trött på de där spelen. Så jag har beslutat att istället rent be om lite tid på tu man hand. Ta en fika och lära känna varandra lite och sedan se om han verkligen är så intressant som han verkar.

Visst verkar det betydligt vettigare?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Att ligga och dra sig en timme bara för att man kan. Känna det mjuka täcket och påslakanets struktur mot huden och känna doften av rena lakan och sensommaren som smyger sig in genom fönstret. Inte illa! Idag blir en ledig dag. Idag blir städn...

   Ni som kan detta med distansrelationer kanske vill ge mig råd. Jag undrar om han verkligen saknar mig när jag inte är där. Jag tror inte han ringt mig en enda gång utan en praktisk anledning. Jag tror att om jag inte hörde av mig så skulle tiden g...

Jo det är i just det statuset jag befinner mig då jag skriver detta. Jag känner hur det virvlar inom mig av otålighet och jag önskar faktiskt att jag inte låg här själv. Jag saknar honom och han envisad med att befinna sig många mil bort. Kanske skul...

     I veckan här så for jag och O. utanför stan och fikade bland stenarna i en fors. Det var helt fantastiskt att sitta där och se hur vattnet strömmade och skummande runtomkring oss. Vi drack den fantastiskt goda Pucko ljuschoklad på tetra oc...

   Upplevelsen om tiden för oss framåt. Den är så inprogrammerad i oss att vi fysiskt förändras med den. Jag kan med glädje säga att jag förändrats en hel del under det gågna året. Förutom en viktminskning på nästan 20 kg (only 5 to go!) som jag tror...