Har ni någonsin känt att det inte finns någon som egentligen har tid at lyssna eller har tid att förstå? Har ni någonsin tänkt; Varför är det aldrig någon som överaskar mig med ett besök? Varför är det ingen som slåss för min sak? Varför är det som oftast jag som tar initiativ i mina relationer?

Jag har känt så.

Jag har känt mig övergiven och jag har försökt få uppmärksamhet och en viktig plats i människors liv genom att le och se saker från den ljusa sidan, genom att lyssna och vara trevlig och närvarande men med lagom mycket skärpa för att på inget sätt vara ett offer.  Men ändå så envisas jag med att känna att jag är den som måste sträcka mig ut, att om jag tystnar och inte skickar de där meddelandena eller inte går ut och aktivt visar att jag existerar så kommer de att glömma bort mig. Men jag vägrar tro på dessa vanföreställningar. Jag vill tro att jag är en viktig människa, och jag vet att jag påverkar människors liv och jag startar denna blogg i ett projekt att slå undan dessa idéer om mig själv genom total ärlighet. Jag tänker vara rättfram om mina känslor och upplevelser och jag tänker vara rättfram om mina relationer. Söka ärlighet och sanning i vad jag känner och tänker och att konfrontera siutioner och reaktioner mot frågan: Är detta en person jag vill vara?

Vill ni följa med på min resa?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Att ligga och dra sig en timme bara för att man kan. Känna det mjuka täcket och påslakanets struktur mot huden och känna doften av rena lakan och sensommaren som smyger sig in genom fönstret. Inte illa! Idag blir en ledig dag. Idag blir städn...

   Ni som kan detta med distansrelationer kanske vill ge mig råd. Jag undrar om han verkligen saknar mig när jag inte är där. Jag tror inte han ringt mig en enda gång utan en praktisk anledning. Jag tror att om jag inte hörde av mig så skulle tiden g...

Jo det är i just det statuset jag befinner mig då jag skriver detta. Jag känner hur det virvlar inom mig av otålighet och jag önskar faktiskt att jag inte låg här själv. Jag saknar honom och han envisad med att befinna sig många mil bort. Kanske skul...

     I veckan här så for jag och O. utanför stan och fikade bland stenarna i en fors. Det var helt fantastiskt att sitta där och se hur vattnet strömmade och skummande runtomkring oss. Vi drack den fantastiskt goda Pucko ljuschoklad på tetra oc...

   Upplevelsen om tiden för oss framåt. Den är så inprogrammerad i oss att vi fysiskt förändras med den. Jag kan med glädje säga att jag förändrats en hel del under det gågna året. Förutom en viktminskning på nästan 20 kg (only 5 to go!) som jag tror...