Att ligga och dra sig en timme bara för att man kan. Känna det mjuka täcket och påslakanets struktur mot huden och känna doften av rena lakan och sensommaren som smyger sig in genom fönstret. Inte illa!

Idag blir en ledig dag. Idag blir städning och kontemplation, för någonstans går de ändå hand i hand. I samma veva man virlar runt dammet i hemmet vandrar tankarna till platser inom en som man annars är för distraherad att ta tag i och ofta är det en ganska rofylld uppgift så länge man inte hakar upp sig på alla "ska" och "borde".

Jag hoppas också att min kille ska höra av sig idag. Jag hopas att han ska visa mig att han är förutseende nog att räkna med mig i ekvationen. Jag tänker inte sitta och vänta dock, även om    et är lockande att skapa kaos genom skuldkastning med ord senare som "om du bara hade sagt något så hade jag kunnat göra det eller det istället". Men det ska jag inte göra. Konsekvenser är bra, men inte skuld.

En annan sak jag har på schemat är sola + picnic. Runt 1 tiden så blir det lunch på filt med bikini i högsta hugg. Jag ska ta till vara på solen medan jag har den!

   Ni som kan detta med distansrelationer kanske vill ge mig råd. Jag undrar om han verkligen saknar mig när jag inte är där. Jag tror inte han ringt mig en enda gång utan en praktisk anledning. Jag tror att om jag inte hörde av mig så skulle tiden gå utan att han märkte det. Det verkar inte göra honom ont när jag åker. Ska det vara så? Men när jag är hos honom så har han så mycket värme för mig. Gör gärna det lilla extra för att jag ska må bra. Men han säger inget om vad han känner och tänker. Så det blir svårt att tala om saker som känns viktiga. Rädsla för att skrämma bort honom.

Hur får man tystnaden att försvinna?

Finns det råd i världen?